Länge sedan!

Det var ju länge sedan det skrevs något här: hösten har varit alldeles för full av arbete och sjukdom! Och när tiden och krafterna tryter gäller det ju att använda bådadera till det mest viktiga och alltså har jag hellre stickat än bloggat om stickning! Så det finns gott om nystickade saker att visa upp.

I år ville julstämningen inte riktigt infinna sig, jag som annars är en riktig julnörd. Inte ens julblommorna lockade och till julafton struntade jag i julstjärnor och amaryllisar och köpte mig en bukett snittblommor istället.

Dottern modifierade sitt halsduksönskemål till att vilja ha " en sådan där rund", en som fungerar som halsduk och som kan dras upp över huvudet när det blåser kallt. Jag har för mig att modellen kallades väpnarluva i min gröna ungdom.

Tre härvor Colinette gick det åt och mottagaren blev nöjd med resultatet. Själv tycker jag nog att färgerna inte var någon höjdare, men nu var det ju inte jag som skulle ståta i skapelsen.

Jag prövade en ny uppläggning av maskor denna gång, en slags stickad uppläggning som gav ett fast och bra resultat till kanten. Det första försöket med vanligt skoluppläggning blev för sladdrigt. Jag stickade två räta och två aviga som en tub och formade det hela litet för huvudet med litet kortvarv. En bit ner ökade jag så att den skulle passa om axlarna. Så maskade jag av och gjorde små uddar med jämna mellanrum med hjälp av en slags picot-avmaskning.

Sommarminnen

Ett av sommarens projekt. Jag har återigen fått önskemål om mönstret, så nu får jag väl ta och plita ner min version av denna klassiska tröja.

Så var det roliga slut

Oket till min "Stora Spetskragen" är färdigt och har suttit på min trogna provdocka Miss Lizzy ett tag. Den roliga delen av stickningen är slut och nu följer en väldigt massa varv i slätstickning. I svart. Kanske det är därför inget händer; en massa slätstickning i svart är ju inte så mycket att se fram emot. Särskilt inte nu på höstkanten, när mörkret kommer tillbaka och det blir litet svårt att se på kvällarna. Särskilt om man stickar med svart.

Jag fick förslaget att maska av det hela och använda oket som en magnifik halskrage. Och jo, det är ju en idé, men nu ville jag ju ha en tröja! Så det blir till att återföra alla maskorna till en rundsticka igen och börja knoga på. Min plan, att tröjan skulle vara klar ungefär nu, väljer jag att glömma. Sådana planer hör jobbvardagen på kontoret till, där dead-lines står som spön i backarna. Men där får man ju aldrig göra som man vill, till skillnad från den gyllene fritiden, där det är bara jag som bestämmer. Så Miss Lizzy kan ju , för all del, fortsätta stoltsera i denna ullsymfoni ett tag till.

Tankarna sysslar med halsduksidéer, jag vill göra något jag inte gjort förut och vrider och vänder på kombinationerna av ull och värmande halsplagg.

Höstens halsduk

Om man vill ha en ny halsduk när hösten kommer, tappar man lämpligen bort förra höstens halsduk och påpekar sedan för sin mamma att det är tomt i halsduksförrådet. Och då tar ens mamma genast chansen att köpa nytt garn och påbörja ett nytt projekt! Varför göra det enkelt för sig och köpa en färdig halsduk, när man kan ta den krångliga, nej fel - kreativa - vägen och köpa garn och sticka halsduken själv?

Tre härvor Colinette ska bli säsongens halsduk till dottern. Jag tänker mig något väldigt enkelt ribbstickat, kanske 2r,2a... eller 4r,4a. Och så måste ändarna på halsduken bli litet roliga.

Fler små mockasockor

De små mockasockorna gav mersmak och jag har stickat tre par hittills. Antagligen kommer det att bli fler; det är få stickprojekt som ger så stor effekt av så pass lite arbete.

Växande Bohus

Under sommaren har Bohus-tröjan "Stora Spetskragen" växt, från ett litet halsband, till en halskrage och till en rejäl axelvärmare. Här är en bild när jag kommit litet mer än halvvägs. Mönstret var egentligen inte alls svårt att sticka, beskrivningen är mycket bra! Men färgerna ligger ofta väldigt nära varandra i färgton och ibland var det svårt att se skillnad på dem. Flera kvällar fick jag lägga stickningen åt sidan för att invänta nästa dag med dagsljus.

Ibland tänkte jag: är det verkligen någon idé att sitta och hålla isär dessa nästan lika färger, ingen kommer ju att se någon skillnad! Och det gjorde man ju inte heller - förrän man kommit en bit i mönster och höll upp det. Då framträdde plötsligt de olika färgerna och gav en magnifik uppvisning i hur vackert det är med subtila färgskiftningar.

Och ibland stönade jag över dessa avigmaskor som skulle in här och där, och som jag missade gång på gång. Det kan väl ändå inte spela någon roll?! tänkte jag. Men det gjorde det och det är bara att ödmjukt konstatera att detta mönster är konstruerat av en mästare: Karin Ivarsson! Jag är verkligen imponerad över hennes insikt om samspelat mellan färger samt aviga och räta maskor.

For Small Feet

When I found this pattern "Moc-a-sock" by Bekah Knits, I of course had to try it. I used some left-over Rowan Pure Wool Dk and these where finished in no time. A very well constructed pattern - but I knitted them in the round. Why seam if you don´t have to??